Nu är det nedräkning till rektorsutbildningen är avklarad! Tänk att det bara är två internat kvar! Snart har tre år gått och tiden har verkligen sprungit fram. Den här gången hann vi ta flera promenader, slappa på spaavdelning och spela padel. Ja, vi deltog i föreläsningar, professionshandledning, lärgrupp, skolformsgrupp och så höll vi en lek för alla andra. Fyra intensiva dagar som började med sol och värmebölja och slutade med regn och kyla.
I går städade jag den inglasade altanen. Många knäböj blev det när jag putsade skjutdörrarna. Så i morse vaknade jag med grym träningsvärk i benen. Lusten till en joggingtur var lika med noll. Samtidigt vet jag att fyra utbildningsdagar väntar, med mycket stillasittande och ätande. Då passar det bra med ett längre pass när jag får flera dagars återhämtning.
Strax före klockan åtta gav jag mig iväg. Mycket riktigt kändes benen tunga. Ännu en grisarna tänkte jag och sänkte farten. Målet var att jogga i 45 minuter. Ett långpass ska vara 90 minuter och då är halva tiden ett bra mål, tänkte jag.
Två män mötte jag på väg till spåret, annars var det helt tomt, vilket passade mig bra. I snigelfart tog jag mig fram i värmen av solskenet och ljudet av fågelkvitter. Ett par fåglar satt på spåret och hoppade inte undan när jag kom pustandes. De är väl vana vid att folk joggar eller promenerar förbi.
När jag väl fått upp ångan gick det bättre än jag trodde. Sluttiden blev 60 minuter, så nu återstår endast ytterligare 30 minuter så har jag mitt långpass. Det blev jag väldigt nöjd över. Varje joggingtur finns det alltid något att glädjas över, även om det bara är att man tagit sig igenom det.
Usch vad tungt det gick på joggingturen i kväll! Naturligtvis mötte jag mängder av joggare som sprang med lätta ben. Men jag kämpade på och drog mig till alla vattendrag jag känner till för att distrahera mig själv. Ett besök på naturstig blev det också och det var en dålig idé. Där blev det nämligen ännu tyngre. Fem långsamma kilometer blev det i alla fall.
När jag kom hem plockade jag några liljekonvaljer och satte i ett snapsglas. De doftar ljuvligt och är så vackra. I morgon är det fredag - jippie!
Precis när jag rullade in min cykel i garaget i kväll, föll de första tunga regndropparna och åskmullret närmade sig mer och mer. Klockan sex hade ovädret dragit vidare och solen sken igen. Kinna och jag träffades på spåret och värmde upp med en långsam jogg innan vi genomförde åtta lyktstolpsintervaller. Som alltid, blir jag imponerad av hennes förmåga att springa snabbt, trots att hon avskyr att springa. Enligt mig är hon som gjord för att springa, så lätt som hon gör det.
Efter intervallerna promenerade vi tre kilometer och pratade. Alltså, när jag springer eller går i sällskap med någon, tänker jag aldrig på vad jag gör. Konversationen är i fokus och löpning eller promenad är sekundärt. Jag uppskattar verkligen varje gång vi tar sällskap, särskilt när jag får draghjälp med intervaller.
Förkyld, men pigg trots det, så jag gav mig ut på en långsam, kort tur. Antingen blir förkylningen sämre, eller så skrämmer jag bort bacillerna. Förhoppningsvis blir det det senare alternativet.
Vädret är perfekt för motion, träning och trädgårdsarbete. Mulet, vindstilla och 13 grader varmt. Turen gick långsamt men kroppen kändes helt ok även efteråt. När jag kom hem dukade min man upp tonfisksallad han hade fixat. Nu ska jag rensa lite ogräs.
Energin är på topp och det är väl naturligt efter en semestervecka med mycket sol. I kväll sken solen och vinden kändes lite varmare än tidigare under veckan. Måhända hade energinivån varit hög även utan semester? När häggen står full i blom och doftar, liljekonvaljer knoppas och rabarbern växer sig större för var dag. Ljuset, det skira vårljuset som klamrar sig fast allt längre om kvällarna. Klart som sjutton man blir pigg och glad!
Den här kvällen kändes benen lättare än tidigare. Helst hade jag velat ta en längre, långsam tur. Men klockan var för mycket. Springturer gör mig än piggare och då får jag svårt att lägga mig i tid. I eftermiddags drack jag en kopp kaffe, så det kommer påverka sömnen tillräckligt. Så det blev en kort tur om tre kilometer då jag gjorde lite rusher. En kilometer långsam jogg, därefter 1,5 kilometer med rusher då jag ökade tempot på rusherna för att sen gå en stund och börja om med rusher igen. Rusher säger jag eftersom de var för korta för att kallas för intervaller. De sista 500 meterna blev långsam jogg och därefter en promenad om en kilometer.
 |
| Tulpaner på Skogskyrkogården |
Två morgnar i rad har jag vaknat okristligt tidigt. Tjugo i sju i morse jobbade jag vid datorn på jobbet. Gud vad effektiv jag känner mig! Efter en veckas semester hopar sig uppgifter, så jag åt två mackor framför datorn till lunch. Yr av trötthet cyklade jag hem vid 16.45. Hur ska jag orka jogga, tänkte jag.
Väl hemma möttes jag av ljuvliga matdofter och där står min man vid spisen. Efter en rejäl portion pasta och köttfärssås, bytte jag om och gav mig ut. Ikväll valde jag smala stigar för att hålla nere tempot och inte slita ut mig än mer. Solen sken och det blåste kallt. Men fåglarna kvittrade och jag njöt av all spirande grönska. Liljekonvaljerna står i knopp nu. Snart slår de ut och doftar ljuvligt.
Det blev en kort joggingtur om knappt tre kilometer. Efteråt kände jag mig sådär otroligt pigg igen. Luft, ljus, natur och rörelse gör underverk med energin.
